Demokrati i Latinamerika
Av Örjan Bartholdson
I den aggressiva debatt som nyliberalerna idag leder är demokrati liktydigt med flerpartisystem. Den folkliga förankringen spelar en underordnad roll om den alls nämns. Man tycks tro att demokrati - detta vida begrepp - automatiskt ska sippra ned i alla samhällets ådror. Men i många länder i Latinamerika har utvecklingen gått i motsatt riktning. Eftersom de grundläggande ekonomiska och politiska strukturerna inte har förändrats har parlamenten främst blivit en tummelplats för samhällenas dominerande klasser. Majoriteten av människorna känner sig antingen inte berörda av eller direkt fientliga till parlamenten.
Parlamenten är ofta oförmögna eller ovilliga att, via reformer, skapa ett jämlikt samhälle. Se till exempel på Brasilien. En lag om jordreform har visserligen antagits, men redan på pappret är den så vag att den saknar betydelse. I början av februari antog kongressen dessutom en lag som innebär att markägare slipper att betala ränta på de jordbrukslån de tagit i riksbanken sedan 1979. Lagen kommer förmodligen att kosta miljarder dollar och det behöver knappast påpekas att många av ledamöterna själva har tjänat stora pengar på den.
Det har skett få förändringar av de ekonomiska och politiska strukturerna sedan Sven Lindqvist kom ut med sina böcker i början av 70-talet. Diskussionerna om hur dessa strukturer ska kunna förändras är lika aktuella nu som då. Men idag verkar Sveriges intellektuella ha strukit dem från dagordningen.
(utdrag ur artikeln Frågorna som försvann i tidskriften Latinamerika 2/94)
Tillbaka till förstasidan
