Korrupte L Fernandez

Free Web Hosting Provider - Web Hosting - E-commerce - High Speed Internet - Free Web Page

Latinamerikas mest korrupte politiker återvald i Dominikanska Republiken

I presidentvalet i Dominikanska republiken segrade Leonel Fernández och hans parti PLD med ca 56% av rösterna mot ca 34% för den sittande presidenten Hipólito Mejía.

Att Fernandez nu återtar makten är föga förvånande. Han kontrollerar såväl mängder av tidningar som radio- och TV-stationer och besitter en enorm förmögenhet i form av medel som han förkingrat ur statskassan. I ett färskt pressmeddelande från den ansedda liberala tankesmedjan COHA (www.coha.org) analyseras Fernandez korrupta metoder utförligt. Man konstaterar bland annat att Fernandez och hans kumpaner lyckades förskingra över 100 miljoner dollar från PEME, en fond som skulle erbjuda anställningar åt landets fattiga. PEME förde ingen bokföring över hur man fick in och hur man spenderade pengar. Listor med namn på mottagare var helt förfalskade. Fernandez var djupt insyltat i skandalen kring banken Baninter som gick i konkurs 2003. Kvitton visar att Fernandez hade tillgångar i banken på över 50 miljoner dollar. När denna och två andra banker gick i konkurs visade det sig att staten var skyldig att ersätta alla som hade tillgångar i bankerna. Det kom att kosta statskassan fem miljarder dollar och höjde utlandsskulden med över 7 miljarder dollar - ofatt bara summor i detta fattiga land. 75% av pengarna gick till en liten klick av landets rika. Bankerna hade sysslat med en sanslös lånekarusell till den rika eliten och när bubblan sprack var det - självklart - landets fattiga som fick betala. Det är ju de som får lida av de IMF-påtvingade åtstramningsprogrammen för att sanera budgeten och betala tillbaka landets skulder. Eftersom bankerna gick i konkurs föll folkets dom över skandalen på Mejía, inte på Fernandez som att döma av hans enorma tillgångar i Baninter-banken torde ha varit långt mer insyltad.

In i det sista utnyttjade Fernandez sin position som president 1996-2000 för att försöka förskingra medel från statskassan. Bland annat lyckades han få loss fem miljoner dollar från Ministeriet för högre utbildning till en välgörenhetsfond, The Global Foundation, som han planerade att utplundra på välkänt manér.

Mejía valdes på löften om att bryta med nyliberalismen, men valde som väntat att fortsätta med en nyliberal politik. COHA konstaterar nyktert att han knappast hade något val med tanke på hur USA hanterar regeringar som man ogillar, nu senast i Haiti. Ett undantag var dock återköpet av två eldistributionsföretag som Fernandez låtit privatisera under sedvanligt korrupta former (miljontals dollar hamnade i fickorna på PLD-politrucker). Syftet var att få slut på de ständiga prishöjningarna och elavbrotten, som privatiseringarna resulterade i. Försöket misslyckades dock och det retade upp landet invånare ytterligare.

Fernandez har under senare år åkt skytteltrafik till USA för att tala för konservativa tankesmedjor om nödvändigheten av att så snabbt som möjligt sälja ut ett fattigt lands tillgångar till utländska intressen. Han har ett starkt stöd bland dessa kretsar och hos Bush-administrationen och kommer att i lugn och ro kunna ägna sig åt att fortsätta utplundra statskassan under de närmaste fyra åren som president.

Mejías största misstag var enligt COHA att han inte lät inleda utredningar om korruptionen under Fernandez tid vid makten och att denne och hans kumpaner därmed tilläts fortsätta bygga upp sin maktbas.