En jordinvasion i Honduras
13 november 2004
av Elvia Alvorado
Den första jordinvasionen som jag deltog i gällde en bit land som tillhörde en storgodsägare vid namn Nicolasa, som blivit rik genom att köpa taggtråd och sedan hägna in land och säga att det var hans. Nu var våren på gång igen och vi campesinos hade fortfarande ingen jord där vi kunde så för att försörja våra familjer. Vi bestämde oss för att det bästa sättet att få land var att ta det själva. När vi smög in på fältet klockan två på morgonen var vi ungefär 80 personer, alla män utom jag. Nästa dag kom kvinnorna och barnen. Kvinnorna gjorde tortillas och vi satte alla igång att jobba - röja landet med våra machetes och plantera majs och bönor.
Nästa dag kom tre bilar fulla med säkerhetspoliser för att köra ut oss.
De sa att vi antingen fick ge oss av med en gång eller så skulle vi
bli arresterade. Sedan öppnade storgodsägaren stängslen och sände
in boskap för att trampa sönder majsen och bönorna vi planterat.
Vi planterade igen och ännu en gång skickade han in boskapen. Fyra
gånger planterade vi fälten och fyra gånger kom boskapen och förstörde dem.
En dag gick en av våra ledare vid namn Mario ut för att vattna majsen.
Han kom aldrig tillbaka. Ett skott dånade från skogen och gick rakt
igenom hans huvud. Vi tog Marios kropp tll staden och höll en vaka. Alla
i samhället kom för att be för honom. Efteråt tog bönderna vad helst de kunde
få tag på - machetes, käppar, stenar och några gamla jaktgevär. Vi gav
oss in i godsägarens hus och kastade ut hans chefer och tjänare.
Sedan väntade vi där på att armén eller jordägaren skulle dyka upp.
Vi var helt ursinniga. När armén kom sa vi att vi inte skulle skjuta
såvida inte de öppnade eld först. De insåg att de inte skulle kunna komma
åt oss utan att det skulle bli en stor skandal, så de lämnade oss till
sist ifred.
(Utdrag ur boken Don't Be Afraid Gringo, San Francisco 1987
(citerad av Duncan Green i hans utmärkta bok Faces of Latin America,
Nottingham 1997)
Tillbaka till förstasidan
